Bara vara dagar.

En dag. Som så många förut. Men ändå. Så fina. Så lugna. Så sköna. Så behövliga.

På eftermiddagen blev det en tur på stan med Ruth. För att catcha upp lite. Men kände mig trött. Lite hängig. Såklart. Kan inte känna mig annat nu när så mycket är på gång runt omkring. När så mycket har hänt. Vet inte när jag kommer kunna koppla av ordentligt. Alla dom här 'trista' dagarna som vissa människor skulle säga - dom behöver jag. För att inte gå under. 

Så imorgon. Då går jag upp tidigt. Tar mig hem till mormor. Packar och far iväg till Emma. Min fina kusin. Där sover jag över en natt. Innan vi på morgonen kliver upp. Äter frukost och sedan sätter oss i bilen. Upp mot lappland. Som jag berättat. 

En vecka av lugn. En vecka av filmer. Mys. Bad. Fiske. Promenader. Lata dagar. Soliga dagar. Regniga dagar. Bara vara dagar. Känns skönt. Att jag ska åka med mosters familj. Så jag slipper låtsas. Så jag kan vara den jag är. Bara vara glad när jag är det. Bara vara ledsen när jag är det. Låsa in masken och bara vara jag. Bara vara Mikaela. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0