Att uppskatta sitt hem.

På ett hotell många mil ifrån Sverige sitter jag nu. Röd efter dagens vistelse. Här har jag befunnit mig i fyra dagar nu och tre dagar är kvar innan vi återigen tar flyget. Men inte till solen, värmen och havet utan tillbaks. Tillbaks till Sverige. 

Jag menar inte att det är trist att vara här. Absolut inte. Det är skönt att bara kunna gå upp på morgonen, äta frukost och gå ner till stranden. Bada, äta, sola. Ja, bara ta det lugnt. Men det räcker med en vecka. Tillslut börjar jag faktiskt sakna Sverige. Sakna dofterna av blommor och gräs. Visst, dom har blommor och gräs här också. Men dofterna kvävs av den heta luften som omger oss. 

Jag börjar sakna min säng. Min säng som är tusen gånger mjukare och skönare än denna. Jag börjar sakna alla människor, det välbekanta. Jag börjar sakna att duscha i helt rent vatten, få känna mig helt ren. Kunna fixa mig och att det ska hålla i mer än fem minuter innan jobbet framför spegeln och i duschen försvinner av värmen. Jag börjar sakna den svenska maten och frukterna. En del av maten här är så mycket bättre än i Sverige, men en del är helt tvärtom. 

Orden som jag skrivit nu - det är inte meningen att dom ska vara klagande. Det är bara det att man inser allt det bra man har i vardagen. Det man har hemma. Jag älskar dock att åka bort. Se annat. Uppleva saker eller bara ta det lugnt. Komma bort från det vanliga ibland. Känslan att sedan komma hem är nog en av dom bästa känslorna som finns. 

Stockholm baby!

22 Juni 2012 = Midsommar ute på fjäderholmarna

Denna sommarlovsdag blev det tyvärr ingen sovmorgon men inte mig emot, tog istället tåget till Stockholm med pappa för att möta upp farmor. Efter några tunnelbansresor kom vi fram till hamnen där vi tog en båt ut till fjäderholmarna. Fint väder, god mat och fint sällskap. Kunde inte blivit en bättre midsommar ;) Hoppas ni har haft  en minst lika bra dag som mig!

Puss
 
 
 
 

A day in town

Linne - Mosters gamla // Shorts - Bik Bok // Bälte - Primark // Väska - Second hand // Skor - Skopunkten

Idag träffade jag Ruth en stund på stan, vi satte oss på en bänk, drack pucko&drickyoghurt och kom fram till att bloggen vi skapade inte längre kunde vara kvar. Det blev alldeles för mycket. 

Nu när jag kom hem låste jag även min fiercefashion blogg. Så nu kan ni endast hitta mig här. Där jag bloggar när jag känner för det. Bloggar om det jag vill. Gör det för min egen skull och ingen annans. Känner mig lättad. Ja. Allt känns så mycket bättre nu. När ett par jobbiga saker är ur världen. xx. 

När en människa är allt annat än god

Alla dom där elaka orden som lämnade min mun när jag var liten. Dom är tillbaks och jag kan inte hejda dom. Jag kan inte hejda dom när det finns en människa som hela tiden bara förstör. Som bara skäller. Skriker. Gnäller. När en människa hela tiden bara ser det dåliga och aldrig ser det bra. Aldrig ger en komplimanger eller säger någonting gott om en. När alla bra saker blir till små obetydliga ting medan alla dåliga saker blir till större än universum. Att varje natt få somna med en klump i halsen. Tårar som rinner längst med kinden. Skakningar av rädsla som inte vill upphöra. Rädd. Så rädd. Dagarna är svåra att uthärda. Men man försöker. Alla dom där sakerna, dom hemska och elaka sakerna som personen säger om en eller ens nära och kära, dom försöker man att förbise. Bara för att inte starta något bråk. För varje gång man försöker samtala och säga att man tycker att det är oacceptabelt så skriker personen. Rösten är så hemsk att nattens skakningar förföljer en under dagen. Man ber att personen ska sluta. Snälla. Men personen fortsätter och allt det man försökt bygga upp inom en rasar sönder. Ännu en gång. Personen hotar med att göra en massa saker. En massa saker som man inte vet är sanning eller falskhet. Man lever i en ovisshet om vad som kommer hända. Och det är inte bara ens eget liv man fruktar för. Även om man själv inte kan stå ut med personen bär man en djup sorg över att andra måste stå ut med den. Att ett litet barn. Ännu osäker på sig själv, sitter fast. Barnet får hela tiden höra alla fel det gör. Den får inte göra si inte göra så. Barnet vill ha uppmärksamhet, visa vad den är bra på. Tala om saker det brinner för. Ha en vuxen omkring sig som bara bryr sig lite, lite, lite. Men av den här personen får barnet inget annat än onda blickar. Och det är när man vet att det inte bara är man själv som mår dåligt av denna person. Det är då svårt att inte låta dom där elaka orden lämna ens mun.

ruffsigt hår, osminkat ansikte och rodnande kinder.





När man ser personen komma gåendes därborta och det enda man vill är att försvinna. Sjunka genom jorden. Gömma sig högt uppe bland molnen. 

Man vet inte riktigt vad man ska göra. Man kan inte ta ögonkontakt, le och hälsa eftersom att man vet att man ser ut som en luffare. Med jeans, t-shirt, förstor munkjacka, ruffsigt hår, osminkat ansikte och rodnande kinder. 

Man kan inte gömma sig eftersom att man vet att det är försent. Personen har redan sett en. Men ändå beter man sig som en idot och går så långt in mot kanten man kan. Så nära personen framför som möjligt. För att man inte ska bli sedd.

Fast att man vet att man redan har blivit sedd. &fast att personen nu kommer tycka att man är så mycket knäppare och konstigare än om man bara gått förbi där helt normalt. Med jeans, t-shirt, förstor munkjacka, ruffsigt hår, osminkat ansikte och rodnande kinder. Bara tagit ögonkontakt, le, hälsa och sedan gått därifrån.

don't forget my white shorts


Model: Ruth B.
Photo: Micki Karlsson
Canon EOS 60d + Canon EF 50mm

-

Jag stod där i köket och kollade rakt ner mot golvlisten. Hörde hur hon sprang runt. Fixade sig i badrummet. Satte på sig lite läppstift. Sprutade på sig sin parfym. Jag hörde när hon gick ut i hallen. Försökte låta mjuk på rösten för att visa att hon var snäll. Men det fungerade inte. Jag hörde direkt hur falsk den var. Jag blinkar för att försöka fokusera på listen igen. Det är svårt. Ögonen är fulla av tårar och dom klibbar igen utav maskaran som jag stått i flera minuter för att få perfekt. Näsan rinner men jag bryr mig inte. Jag orkar inte bry mig. Jag kan inte. Fötterna är som fastfrusna i golvet. 

Jag hör henne när hon går in mot köket och hennes parfym sköljer över mig. Jag tvingar mig själv att inte hosta till även fast jag så desperat vill det. Huvudet värker och jag vill bara spy. Men jag står där. Stilla. Med tårarna rinnande. Näsan droppande. Stirrande in i golvlisten. 

I ögonvrån ser jag hur hon går runt. Hämtar saft i kylskåpet. Bullar i skafferiet. Utan en enda blick mot mig. Det är som att jag inte längre finns för henne. Hur länge har jag stått här på samma plats? Utan att röra mig? Klockan framför mig visar att snart har det gått 25 minuter. Men jag kan inte röra mig. Det går inte. 

Jag ser hur hon börjar gå tillbaks mot hallen. "Skulle du med?" frågar hon och jag rycker till utav den falska rösten. Hon brydde sig knappt om att försöka låta snäll. Än en gång vill jag spy och jag ryser av obehag i hela kroppen. Att hon ens frågar. Som ett vrak står jag där i köket. Och hon frågar om jag vill följa med. Aldrig i livet att jag skulle vistas bland folk med henne. Jag bryr mig inte om att svara på den dumma frågan.

Jag hör hur hon prasslar. Tar på sig skorna. Jackan. Tar loss nycklarna från kroken och öppnar dörren. "Så du skulle inte med?" muttrar hon, väntar ett par sekunder innan hon slänger igen dörren så att alla väggar skakar. "Nej det skulle jag inte" svarar jag utmattat och faller ihop på golvet.

the girl is wearing pink and black



Model: Ruth B
Photo: Micki Karlsson
Canon EOS 60d + Canon EF 50mm

not like everybody else

Model: Ruth B.
Photo: Micki Karlsson
Canon EOS 60d + Canon EF 50mm

Torsdag - 070612

Hej ni fina! Idag stiger humöret i takt med den stigande solen. Så härligt med en fin dag! Äntligen! Ska ta och fixa mig nu, duscha, raka benen, äta frukost osv. innan jag checkar facebook igen. Ska nämligen träffa Beccy för ett lite besök på vår gamla skola. Sen får jag se lite, det är ju marknadsafton uppe på stan idag så man kanske tar en sväng förbi där. 

Ikväll hoppas jag och Ruth på att det blir strålande väder eftersom att vi ska ut och fotografera lite till ett projekt som vi håller på att starta just nu! :) Tyvärr kan jag inte berätta så mycket om det just nu men om några dagar har vi nog kommit igång ordentligt och då kan jag berätta för er vad det är! :) Jag hoppas att ni njuter av solen så mycket ni bara kan idag - vare sig ni har skolavslutning, skola eller sommarlov! Kram! 

Självporträtt från några veckor tillbaks!

In the corner she stands

Model: Ruth B.
Photo: Micki Karlsson
Canon EOS 60d + Canon EF 50mm

glitter + denim

Model: Ruth B.
Photo: Micki Karlsson
Canon EOS 60d + Canon EF 50mm

sommarlov solen lyser skönt..

Wie äntligen är det sommarlov för min del! Dock startar det inte med solsken utan regn.. Men, då kan det ju bara bli bättre eller hur? haha. 

Kommer dock inte vara sååå mycket ledig eftersom att jag ska hålla igång med ett projekt (berättar mer när det kommit igång ordentligt), träffa vänner, sola (MYCKET!), läsa en massa, skriva en massa, rita, åka på semester till Turkiet och åka upp till stockholm någon gång. Så vi får väl se vad det blir av denna sommar! :) 

Btw, något som jag tycker är riiiktigt somrigt är att starta dagen med sockrade blåbär i yoghurt! Åh, det är så gott som det bara kan bli och jag önskar att jag vore så rik att jag kunde äta det varje dag. Men tyvärr ;) Får plocka en massa i höst och frysa in.. haha! ;)

En vit katt



Canon EOS 60d + Canon EF 50mm 1,8

Fina, fina kusin ♥




Modell: Emma B.
Canon EOS 60d + Canon EF 50mm

Ja, det översta fotot har ni ju redan sett men dom andra två är nya för er! ;) Satt och redigerade lite igår så jag passade på att redigigera om den första och redigera dom andra. Dom är tagna för några veckor sedan när våran mormor hade ett litet kalas ute vid stugan. Fina, fina Emma ♥

Havskräftor

Haha, skrattar lite över att jag tar kort på det jag äter och dricker. Speciellt när det blir så hemska bilder haha. Men lite kul är det, att försöka hitta vinklar för att det ska se hyfsat okej ut! 

Så, under är det två bilder från när jag och mormor åt havskräftor ikväll. Markus är inte hemma ikväll så vi passade på att äta lite gott. (haha, vad taskigt det låter, men han äter ju säkert också gott i helgen ;)) Tror att det var andra gången jag åt det och det smakar ju ungefär som vanliga kräftor.

Kan inte riktigt bestämma mig för vad som är godast. Kanske kanske vanliga kräftor ;) Men tycker verkligen att ni borde testa på det! Man behöver ju inte köpa hur mycket som helst utan kan bara testa på några stycken! :) 

Fredag - 010612

Alltså jag bara älskar bilden nedan på min bror. Han är ju föör söt! ♥ Visst, det kanske inte är det bästa fotot teknikmässigt men han lyfter upp den hihi. Min fina bror. Är så glad över att jag har honom, även om jag kanske inte alltid visar det tyvärr.. Men det är ju så när man är syskon, man tjafsar lite ibland och gör varandra irriterade. Men vi är osams mindre och mindre, ju äldre vi blir. 

Det känns skönt att vi har gått igenom en del tillsammans. Även om jag önskat att han inte skulle ha gått igenom det, och att han varit för liten för att ens komma ihåg vissa saker, så känns det som en trygghet på ett sätt. Och vi har båda blivit både starkare och svagare utav det, men vi har gått igenom det tillsammans ♥

I himlen finns inga bekymmer.



Modell: Ruth B.
Canon EOS 60d + Canon EF 50mm

RSS 2.0