snälla.

Inte igen. Snälla?
Varför ska jag alltid bli så rädd.
Jag förstår inte vad jag har försen det är borta..
Det är alltid så och jag fortsätter att återupprepa mina misstag.

Så ska det ju inte sluta? 
I tårar, i sorg, i hjärtan som går sönder.
Mina känslor är förvirrande och jag vet ju inte vad jag ska göra. 
Men jag vet att jag inte vill mista dig. Jag vill ha dig i mitt liv. 
Föralltid. Förevigt. 

Så jag hoppas att du stannar, att du orkar, att du vill.
Om det skulle sluta såhär vet jag inte hur det kommer gå för mig.
För jag vill inte såra dig. Jag vill inte att du ska såra mig. 

Så snälla. Hjälp mig att kämpa.
 
Kämpa. 
För dig. För mig.
För oss.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0