bättre.

framsteg. 
framsteg.
framsteg. 
 
ja, livet blir lite lättare.
även om mitt hjärta fortfarande värker.
så blir livet lite lättare.
när man bara kan lämna vissa saker bakom sig.
på ett sätt. 
 
bara kunna slappna av. 
slippa allt tjat, bråk och skrik. 
det blir lite lättare. 
när jag slipper allt det. 
 
men såklart.
det finns fortfarande saker. 
som inte riktigt är utredda.
och som måste bli det.
som måste fixas.
innan jag helt kan andas ut. 
 
så jag får hoppas att det löser sig.
snart. 
 
för nu är det bara några månader är kvar.
innan våren är på väg. 
då vill jag kunna njuta.
le och skratta mer. 
 
jag vill kunna känna i mitt hjärta. 
att det mesta ändå är bra.
ha kärlek runt omkring mig. 
ja, att älska varje dag. 
 
jag hoppas så att min vår blir full av glädje, 
av sång och skratt och liv. 
att det positiva ska överta. 
Ja att mitt liv, äntligen ska vända och bli bra.
 

ord som jag sa, som jag skrev, men som inte riktigt var genomtänkta.

kollar tillbaks i mitt block.
där jag skrivit massa fina ord. 
och massa hemska ord. 
 
kollar tillbaks och ser den där sidan.
den där sidan där jag skrev:
 
"att ha hitta en person, 
DEN personen som man vill leva med i resten utav sitt liv.
att ha hittat den person som man vill upptäcka allt med, 
som man vill resa till alla platser med. hitta på allt med.
att ha hittat den personen som man alltid vill ha nära, 
alltid ha tätt intill, vid ens sida - vad man än gör och vem/vilka
man än träffar. som man vill kunna kalla sin egen och att
alla ska förstå att man hör ihop. idag, imorgon, för alltid.
 
Jo, att ha hittat den personen är nog en av dom största
och mest betydande saker i livet.
och jag, jag har gjort det... ♥"
 
kollar tillbaks med sorg i mitt hjärta.
för dom där orden, dom där känslorna, var bara något jag ville
känna. jaa, jag ville verkligen känna så. så himla gärna.
och speciellt för honom.
 
jag önskade att jag kunde känna så för någon så mycket att
jag tillslut började tro att det var mina egna känslor. att jag 
verkligen bestämt mig och ville ha honom för alltid. 
 
men jag var bara förblindad av kärleken, förblindad utav det 
jag så ville ha, att jag inte riktigt insåg att jag inte riktigt är
redo för att besluta något sådant än. inte just nu.
 
och på ett sätt så känner jag den här pojken. vi kan både skratta
och gråta tillsammans. prata om djupa saker, men även ytliga saker.
jag är hur kär som helst i honom och såklart hoppas jag att det vi 
har kommer att hålla. det gör jag verkligen. för jag älskar honom.
 
men på ett annat sätt så känner jag inte honom alls. jag vet inte 
hans favoritma eller favoritfärg. jag vet inte vilka hans svagheter är
eller vad hans starka sidor är. jag vet inte vad som gör honom upprörd
eller vad som gör honom sådär extra glad som man ibland kan bli.
 
vi har bara kännt varandra i några månader och har så mycket kvar
att lära av varandra. av livet. av saker runt omkring. det är så mycket
som vi ännu inte vet och som man måste veta för att det verkligen
ska kunna hålla livet ut. sen tror jag att det ska kännas i hjärtat när
man verkligen hittat och förstår att man vill vara med varandra för evigt.
och den känslan har jag inte fått än.. även om jag önskat att fallet vore så..
 
men just nu, just nu så kan jag inte veta om det kommer att vara vi för alltid.
och det kanske man aldrig riktigt kommer att veta? det kanske bara är något
man får bestämma sig för..? 
 
eller så kommer man att veta. när den rätta personen väl kommer. 
eller jag kanske ska skriva, när tiden väl är mogen. 
när det väl är meningen att man ska veta det. 

när allt annat bara varit falskt.

att försöka att inte bry sig. 
inte tänka på det. 
intala sig själv att det inte är något.
att det inte känns i ens hjärta.
intala sig själv att allt det där kommer att bli bra. 
att hur det än blir kommer det bli bra.
försöka att dämpa sin osäkerhet. 
som bara blir värre utav dom där sakerna, 
och ännu värre av dom andra. 
försöka att bara tänka på dom bra stunderna.
tänka på orden som man ibland inte tror är sanna,
för att tränga bort den där oron.
dom där hemska känslorna, 
då man knappt kan sitta upp för att magen gör så ont.
man försöker. 
men så kommer man på att hälften av alla ord som sagts,
bara varit falska.
dom har inte betytt något.
dom har bara sagts utan eftertanke. 
bara för att säga något.
inte för att dom kommer från hjärtat.
och då går blir det svårt. 
att tro att några andra ord är sanna.
att tro på det som sägs. 
det blir då svårt att tränga undan dom där tankarna och känslorna.
svårt att få oron att dämpas, 
magvärken att bli lite mildare.
för eftersom att knappt något annat är sanning.
varför skulle då just det här vara det?
ska man verkligen våga tro då,
och utsätta sig för den här sårbarheten?
vågar man verkligen det.
vågar man verkligen det?
 
 

vissa val kommer vi aldrig kunna göra om. vissa val kommer alltid att förfölja oss.

"Some things you can't go back to 'cause you let them slip away.
 
 I don't wanna be a witness to the end of you and me
 
How am I gonna make each moment better than the last
How am I gonna make it better if I can't go back"

att inte riktigt veta.

"If I could live my life all over again, I'd make sure I met you sooner so we could be in love longer."
 
- bara det att jag inte riktigt vet om jag träffat den personen än. men när jag väl vet. eller när jag väl gör det. då kommer jag verkligen känna så. för ingen tid med den man älskar är för lång. det är snarare tvärtom. att alla år och alla dagar man får tillsammans med den personen är alldeles för lite. och då vill man ta vara på allt man kan. man vill träffa den personen i så ung ålder som möjligt. så man hinner få ut det mesta av tiden tillsammans. det mesta utav livet tillsammans. för tiden utan den här personen spelar då inte längre så stor roll. utan det är den här personen som skiner upp ens dagar lite extra, gör ens liv lite glittrigare, får livslusten att höjas till topparna. och varför. varför skulle man då inte vilja ha så många dagar, så många nätter som möjligt med den här personen? man vill ju veta. om det är den rätta. så man kan börja leva dom här underbara dagarna med den. så att man inte sen när man väl blir äldre. ångrar att man inte vågade. att man var rädd för att väl ta det steget. att bestämma sig för någon. att man ångrar att man inte tog till vara på tiden och att man fick alldeles för få dagar med personen..

hjärta.

en sak som dock alltid kommer vara säker är att jag älskar dig.
min kärlek för dig kommer alltid bestå. hur det än blir mellan oss.
vare sig vi stannar som ett par eller slutar upp som vänner. 
 
så kommer jag alltid. alltid. att älska dig. 
 
du kommer alltid att vara min fina stjärna. 
och det kan ingen eller ingenting ändra. 

Only know you love her when you let her go

smått upp och ner. 
igen.
 
men när man har gått och trott något. så länge. och verkligen önskat att det ska vara så. vi för alltid. du och jag mot världen liksom. när man gett upp alla tankar på andra pojkar. man vill inte ens tänka på andra pojkar längre. för jag har alltid trott att jag kommer ha dig. och du var den enda jag ville ha. och det är ju fortfarande så, att den enda jag vill ha är dig. men nu har jag blivit osäker. som dig. men det är väl bättre.. än att jag ska gå runt och vara helt säker på att det är dig jag vill ha hela livet ut. och så är du jätte osäker. kan inte bestämma det nu. vet inte alls om du vill vara vid min sida livet ut. så ja. på ett sätt är det ju bra. 
 
men det gör så ont. 
för i så lång tid nu har jag trott det. 
att du kände som jag. 
 
men nu är det bara att ta djupa andetag. försöka ställa om sig själv. för ja. som folk säger. vi är unga. vi har hela världen framför oss. vi vet inte alls vad som kommer att hända, vilka vägar vi kommer att vilja gå. det finns så mycket som vi inte vet. 
 
men ändå.
jag ville ju göra allt med dig.
jag ville ju kämpa för oss. 
hur livet än skulle komma att se ut.
och jag skulle ha gjort det. 
om du hade viljat.
 
men nu är jag osäker. så osäker. jag vet inte alls. som du sagt. vi kanske bara är tillsammans nu i några månader. något år. innan vi bestämmer oss att gå skiljda vägar. och då får vi väl vara glada för den tid vi fått. 
 
det är bara det. 
att det känns så meningslöst att tänka så. som att det är dömt att misslyckas. vad är då meningen med att vi har ett förhållande? att vi får ha det lite mysigt för stunden? att vi får känna lite kärlek just nu? jag kan inte riktigt få ihop det där. men jag försöker. att inte tänka på det där. hoppas på det bästa. så får vi väl se vad framtiden vill ge oss. 

remember me.

Gandhi said that whatever you do in life will be insignificant. But it's very important that you do it. I tend to agree with the first part.
 
Someone's been trying to tell me something. Make her yours forever, and I'm working on the forever part.
 
You once told me, our fingerprints don't fade from the lives we touch. Is that true for everybody, or is it just poetic bullshit?
 
Whatever you do in life will be insignificant, but it's very important that you do it. Because nobody else will. Like when someone comes into your life and half of you says you're nowhere near ready, but the other half says: make her yours forever.
 
If you could hear me, I would say that our finger prints don't fade from the lives we've touched.
 
 

för höga tankar.

jag tror att jag har alldeles för höga tankar om människor runt omkring mig.
att jag tror att dom ska ställa upp där för mig. finnas där när jag mår dåligt.
när jag verkligen behöver någon vid min sida. bara veta att någon är där. 
 
jag vet inte riktigt vad man kan kräva utav någon. OM man ens kan kräva något av någon.
jag är inte säker överhuvudtaget på den punkten. för bara för att jag finns där för någon.
vare sig det är världens mest hemska sak som hänt, bara någon struntsak eller när livet
är tipp topp så betyder ju inte det att personen finns där för mig. även om jag så önskar. 
 
för det är inte min sak att säga att någon ska bry sig om mig. finnas där för mig. 
det måste komma självmant från personerna. dom måste vilja bry sig. 
 
men det är så jobbigt. så svårt. 
när man själv ger allt. står där i alla väder. 
och så är man inte säker på att någon annan står kvar. 
 
när solen skiner ner, värmer en och blommorna doftar vår. 
då finns alla där runtomkring och vill dela det med en. 
ta del utav det fina.
 
men när regnet vräker ner, vindarna viner och mörker trycker på.
då stannar dom inte kvar. då går dom hellre in i huset, för att värma sig. 
sitta där och skratta utan att bry sig om den som ensam står kvar i ovädret.

burnin'

But I'm burnin', burnin'
'Cause you set my soul on fire
Girl, I don't know what I'll do
'Cause I'm burnin', I'm burnin'
I'm burnin' with desire
Yes, I'm burnin' 
And it's all because of you

ont.

har bara så ont. 
så himla ont. 
 
folk säger att dom bryr sig. 
att dom ska finnas där även i ens värsta dagar. då man mår som sämst. 
men visar dom sig då? nej. det gör dom inte. 
 
då lämnas man där i mörkret. helt ensam. utan någon.
med hopplöshet. känslan av att vara oälskad och att ingen bryr sig. 
 
för när dom inte är där, då man behöver dom som mest. 
då förstår man. tyvärr. att allt bara varit lögner. 
att dom egentligen inte brydde sig. 

.

nu när jag behöver dig som mest. 
då drar du dig längst bort från mig. 
då visar du som minst att du bryr dig. 
 
när jag till och med berättar hur jag mår.
och du verkligen inte bryr dig. 
du säger bara att nej men vi tar det imorgon istället då.
när det är nu. idag som jag behöver dig.
för att inte bryta ihop helt och hållet
så jag inte kan ta mig upp på flera dagar. veckor. 
 
men nej. du verkar inte bry dig. 
och även om du gör det. så spelar det ingen roll.
för du visar det inte. 

RSS 2.0