för höga tankar.

jag tror att jag har alldeles för höga tankar om människor runt omkring mig.
att jag tror att dom ska ställa upp där för mig. finnas där när jag mår dåligt.
när jag verkligen behöver någon vid min sida. bara veta att någon är där. 
 
jag vet inte riktigt vad man kan kräva utav någon. OM man ens kan kräva något av någon.
jag är inte säker överhuvudtaget på den punkten. för bara för att jag finns där för någon.
vare sig det är världens mest hemska sak som hänt, bara någon struntsak eller när livet
är tipp topp så betyder ju inte det att personen finns där för mig. även om jag så önskar. 
 
för det är inte min sak att säga att någon ska bry sig om mig. finnas där för mig. 
det måste komma självmant från personerna. dom måste vilja bry sig. 
 
men det är så jobbigt. så svårt. 
när man själv ger allt. står där i alla väder. 
och så är man inte säker på att någon annan står kvar. 
 
när solen skiner ner, värmer en och blommorna doftar vår. 
då finns alla där runtomkring och vill dela det med en. 
ta del utav det fina.
 
men när regnet vräker ner, vindarna viner och mörker trycker på.
då stannar dom inte kvar. då går dom hellre in i huset, för att värma sig. 
sitta där och skratta utan att bry sig om den som ensam står kvar i ovädret.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0