ord som jag sa, som jag skrev, men som inte riktigt var genomtänkta.

kollar tillbaks i mitt block.
där jag skrivit massa fina ord. 
och massa hemska ord. 
 
kollar tillbaks och ser den där sidan.
den där sidan där jag skrev:
 
"att ha hitta en person, 
DEN personen som man vill leva med i resten utav sitt liv.
att ha hittat den person som man vill upptäcka allt med, 
som man vill resa till alla platser med. hitta på allt med.
att ha hittat den personen som man alltid vill ha nära, 
alltid ha tätt intill, vid ens sida - vad man än gör och vem/vilka
man än träffar. som man vill kunna kalla sin egen och att
alla ska förstå att man hör ihop. idag, imorgon, för alltid.
 
Jo, att ha hittat den personen är nog en av dom största
och mest betydande saker i livet.
och jag, jag har gjort det... ♥"
 
kollar tillbaks med sorg i mitt hjärta.
för dom där orden, dom där känslorna, var bara något jag ville
känna. jaa, jag ville verkligen känna så. så himla gärna.
och speciellt för honom.
 
jag önskade att jag kunde känna så för någon så mycket att
jag tillslut började tro att det var mina egna känslor. att jag 
verkligen bestämt mig och ville ha honom för alltid. 
 
men jag var bara förblindad av kärleken, förblindad utav det 
jag så ville ha, att jag inte riktigt insåg att jag inte riktigt är
redo för att besluta något sådant än. inte just nu.
 
och på ett sätt så känner jag den här pojken. vi kan både skratta
och gråta tillsammans. prata om djupa saker, men även ytliga saker.
jag är hur kär som helst i honom och såklart hoppas jag att det vi 
har kommer att hålla. det gör jag verkligen. för jag älskar honom.
 
men på ett annat sätt så känner jag inte honom alls. jag vet inte 
hans favoritma eller favoritfärg. jag vet inte vilka hans svagheter är
eller vad hans starka sidor är. jag vet inte vad som gör honom upprörd
eller vad som gör honom sådär extra glad som man ibland kan bli.
 
vi har bara kännt varandra i några månader och har så mycket kvar
att lära av varandra. av livet. av saker runt omkring. det är så mycket
som vi ännu inte vet och som man måste veta för att det verkligen
ska kunna hålla livet ut. sen tror jag att det ska kännas i hjärtat när
man verkligen hittat och förstår att man vill vara med varandra för evigt.
och den känslan har jag inte fått än.. även om jag önskat att fallet vore så..
 
men just nu, just nu så kan jag inte veta om det kommer att vara vi för alltid.
och det kanske man aldrig riktigt kommer att veta? det kanske bara är något
man får bestämma sig för..? 
 
eller så kommer man att veta. när den rätta personen väl kommer. 
eller jag kanske ska skriva, när tiden väl är mogen. 
när det väl är meningen att man ska veta det. 

Kommentarer
Postat av: Beatrice

You are making me cry, here! <3

2013-01-30 @ 14:48:55
URL: http://biisen.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0