I had a dream..

Någon i klassens syster hade sagt till alla i klassen att vi skulle komma en viss tid till flygplatsen för att åka till London, eftersom jorden skulle bli invarderad av utomjordingar... Utomjordingarna skulle döda alla människor och beslagta alla saker på jorden, så därför skulle vi åka till London för att gasas ihjäl - det skulle bli mycket mindre smärtsamt och gå mycket snabbare än om utomjordingarna fick tag på oss.

Jag försökte ta det lugnt och gick omkring i min lägenhet - som var beläget så att man kunde se ut över hela staden. När jag kollar ut genom fönstret så ser jag hur tusentals rymdskepp kommer ner mot marken. Jag får panik och börjar smsa ett flertal i klassen för att berätta att jag är livrädd. Mitt hjärta bankar och jag vet inte vad jag ska göra, jag får svar av några som säger att jag bara ska ta det lugnt, men dom frågar också om dom ska komma över och hämta mig. Jag svarar 'ja' och vi tar oss tillslut till flygplatsen. 

Väl på flygplatsen tar alla elever det lugnt och jag kan inte förstå hur dom kan vara så lugna, dom säger 'jo men det är bättre att gå på toaletten nu, för på flyget är det inte så fräscht'. Jag går bara runt, runt och 'storasystern' är den enda som är orolig med mig. Det är hon som ska flyga flygplanet och hon har aldrig gjort det innan. Hon kollar på klockan och säger att nu är det bara en kvart kvar innan alla måste vara på flygplanet, för annars kommer vi att bli upphittade av utomjordingarna. 

Mitt hjärta bankar så hårt att det känns som att det kommer brista och jag skriker till alla att skynda sig. Jag sätter mig ner och tar djupa andetag, försöker att inse att om bara några timmar så kommer jag att dö. Jag börjar darra och vanka fram och tillbaks, vi vinner bara några timmar om vi åker till London, men vi kommer ändå att dö.. Hur ska man kunna ta sin död på ett bra sätt? Jag skakar så att jag nästan ramlar omkull och inser snart att flygplatsen skakar mer än vad jag gör.. Jag kollar upp och allt försvinner...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0